ett förlegat hus
tandkrämstuberna med allt
i botten
nycklar, som smulas
sönder vid minsta
beröring
damm
stora moln som klistrar sig
fast likt
himlen under stormiga nätter
vindpustar får allt att flyga
papper
sprids ut med golvet
och dörrarna,
dessa dörrar som slår
gnissel som avslutas med ett
dunk
de trygga ljuden börjar
kännas som
skådespel
lurendrejeri
de tusenfaldiga avskeden
kolla en sista gång
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar