nummer hundrasjuttiotvå

det var flickan
flickan som hängde sig
hittades
av sin pappa
i sista sekund

flickan som blev blind
med blåmärken format
som en ring
runt halsen

som satt med huvudet i händerna
nedåt golvet
hopkrypt i sitt knä

som var mullig
så söt
hon log

hon såg färger
kommer ihåg
när jag
satt i ena skolrummet
nicklas höll upp färgade
papper
i luften
hon gissade
hörde henne skratta
fascination växte i mig

(jag skrev för ett halvår sedan? vet inte.)