nummer hundraåttioåtta

jag har slutat leva i framtiden
nuet är inte hemskt längre
det är inte dött
inte bortkastat engagemang

visst
just den här minuten
är mig ingenting
den är en väntan
en längtan

inför helgen
när jag får träffa mitt uppvaknande
hon som gjort nuet värt

och i ett längre perspektiv
om några månader
till det enkla
då planeringar inte krossas
faller platt
av ja
...

men jag lever inte
som förr
flera år framåt

då jag inte såg något som helst
meningsfullt i läget
jag då befann mig i
åldern, platsen
platsen är helt utan mening nu, men jag har tillflyktsorter

jag tillförlitade då hela min existens
på framtiden
vi kan säga
framtiden

på det goda den skulle föra med sig
inte kunde jag tro
våga hoppas
på att jag endast
ett år framåt
skulle vara i den framtid
jag så länge längtat efter

ja du gör mig levande