nummer åttio

vad jag lånat den sista lördagen i januari
ryan adams -gold
gustaf fröding -dikter från hospitalet
karin boye -till dig
karin boye -månsång
olvido garcía valdés -nattlig jakt
bob hansson -här ligger jag och duger
les murray -den svarta hunden
edith södergran -samlade dikter

peter chrisp -kalla kriget, cubakrisen
enzo traverso -auschwitz, marx och nittonhundratalet
vi skulle få leva här, om muren i palestina
svend b nielsen -sovjet, systemet som bröt samman

sjuttionio

bokhandeln. fylld av människors avtryck i historien. deras kärlek. deras hat, sorg. långa hyllor, böcker. många sidor, miljontals blad. att uppslukas av, fascineras. vackra pärmar. originalspråk, översättningar. människor. gör mig varm, att tänka på människorna som skrivit. en del livsverk. hur böckerna varit livet, för stunden, åt människorna bakom. de har sugits in, blivit en del. betraktare, deltagare, huvudperson. självbiografier. poesi. lyrik. märkliga böcker, märkliga böcker man vill gå in i. bli lika märklig själv. förstå sig på. you gotta be insane to get this. dofterna. ljuden. vad som fyller öronen i bokparadiset. fyller kroppen. jazz ur högtalarna. varmt. värmer upp kroppen, och själen, från kylan därute. trängslen, både mellan böcker och människor. människorna som jobbar där. gubbe med konstig dialekt, jag tror han kommer från amerikat, vitt skägg vitt hår. glasögon. nästa gång jag går in, ska jag ha det som krävs för att bli ägare.

nummer sjuttioåtta

elle est une tragédienne, une actrice et elle est incroyablement belle
(därför ser
jag så
lycklig ut)

ähm ähm ska snart till ida (w) och och hm. musik i alla fall. så kaffesugen mest hela tiden, men känner mig ganska duktig som inte dricker så så så mycket mer än fem koppar.

nummer sjuttiosju

skriver. om naoko och olivia. 'naoko, an asian patti smith. and olivia, a female devendra banhart with blond hair' de är superfina. undrar bara hur jag ska få bilden i mitt huvud att fastna på pappret. gav upp att skriva historer med kinesiskt bläck, när jag kommit på tio meningar var en nedskriven. blir krattig handstil av vanligt bläcl på rött papper. lyssnar igenom lp-skivor. bob dylan, david bowie, kinks och doors än så länge. bowie var mest jobbig. min lista över saker jag vill införskaffa: (avskriven rött papper kinesiskt bläck)
INTO THE WILD -KÖPA
PATTI SMITH -FILM
SYLVIA PLATH
MAMMUT FUCKING ÅMÅL HMM
EDITH SÖDERGRAN
FÅ DINA KÄRLEKSBÖCKER UPPLÄSTA OCH LÄSA DEM SJÄLV
UPPLEVA DIN KÄRLEKSMUSIK
YOUR POETRY
blomma-hus-löv-blomma

nummer sjuttiosex

min morgon doftade tomt. bara tomt. inte ens doften av nytvättat kom, ingen rökelse hade nått huvudkudden. vill inte gosa ner huvudet i kudden, det luktar bara tomt. den tjocka katten sover tungt, men ögonen öppna ett slag. saker jag borde göra över hela hallbordet, mitt skrivbord, den extrainsatta sänghyllan. sträcka på sig, gäspa. sista klunken te. gnugga sig i ögonen, gäspa mer. datorn susar, får mig att tänka på en flod. som rusar fram, tar med sig allt i sin väg. ingen hänsyn.

går till skolan. även om jag önskar jag hade tagit med mig cykeln efter skolan, när jag ska hem, slår ingenting morgonpromenaden. med musik musik musik.

nummer sjuttiofem

well well well well. no, not so well. been all foggy today. my feet weren't mine, oh that came out strange, but I had no control over them. my legs were both heavy and at the same time easy as the wind. one with the wind. my head felt like it was high up above my neck, they didn't stick together. up the stairs, who went round and round and round I felt like I was about to faint. didn't, never have anyway. just lately I've been feeling like that so often, just takes over and everything else slips my mind. everything didn't slip my mind this time, oh can't describe it. came up with some other words I love this day -'longing' and the two who make such a beautiful cople 'pitch black'. why is it I always want to write a story when I come up with those words? off reading, no I really should try and look at the maths. then oh oh oh you know.

nummer sjuttiofyra

ni vet. för flera evigheter sedan. i malmö. några ensamma dreads. samma kläder. jag ser så djävla konstig ut i dem. i alla mina kläder. ingen lust att byta, blir mest chockad av louises promenadbilder. låt det vara, det spelar inge roll. jag borde verkligen göra matte nu, usch. har blivit så bra på att skjuta det ifrån mig.

nummer sjuttiotre

att somna med en oro så stark att jag skruvade mig i timmar och åh.
att vakna till det finaste meddelandet, allt obehag som bortblåst
och jag tycker om dig så himla mycket.
fortfarande yrvaken och med tron att jag försovit mig, blev jag kvar några minuter till och njöt av dina ord. morgonen kommer bestå av gandhi-film på en hård bänk, lutandes mot väggen och en hård kant som skär in i ryggraden. precis ett sådant tillfälle jag blir så irriterad på min skola, jag skulle vilja ha med mig en termos kaffe. eller te. sitter med en stor kopp rooiboste, iskalla händer och trötthet. och en stor dos lycka. nu ska jag ta dagens dos av fluoxetin, lite spirulina och vitaminer. buhu. och lyssna på Shut up I'm dreaming of places where lovers have wings. speciellt 'if I fall into the drink I'll say your name before I sink' förresten har det blivit omöjligt för mig att kolla på tv, inte ens nyheterna går an. och vi har ingen tidning hos mamma. vet inte hur jag ska hålla mig uppdaterad längre. twin peaks twin peaks om kvällarna. det klarar jag!

nummer sjuttiotvå

varenda blodkärl i min kropp pumpade nyss fortare än någonsin, i ca 15 sekunder och sedan var det över. phonecalls are scary even when they don't make it all the way and everything's just as scary as when I dialed the number.

nummer sjuttioett

går, utan kontroll över fötterna. de hasar sig emellanåt. vill inte riktigt lyfta. ögonlocken spretar emot, de vill inte låta ögonen se någonting. hela kroppen längtar efter sängen, efter sömn. att försöka uppfatta orden i musiken, prioriterade jag före jämna steg. en kasse, tung, fylld av apelsiner och bananer var min börda. väl i sängen vägrade sömnen ta över. hur jag än lade mig, hur mycket jag än tog av mig för att frysa och behöva värma mig under täcket, kom ingen sömn. där låg jag, någon timme, med dina fina ord. det var bra nog, det var bra.

nummer sjuttio

som en tjock hinna,
hindrar hjärnan att ta emot kunskap
läser, men ingenting fastnar
förutom det vackra
-murakami, dina meddelanden och och

nummer sextionio

du sover nog
och även om det innebär tysthet för mig
tycker jag om när du sover
att föreställa mig
dig, hur du
suckar försiktigt
hur du andas
vill komma
lägga mig bredvid
betrakta dig
och din sömn,
bli en del av den

nummer sextioåtta

såhär på morgonen
cirkulerar alla tankar,
fort fort
ändrar form
när de formulerats rycker fingrarna
vill skriva, till dig

nummer sextiosju

everything is cold here. too tired to make coffee, but that's the one thing I can have right now that I want. listening to sad but beautiful music, my stomach is acting like it's trying to run away but instead is running in circles. not quite. my right hand is really freezing, there's too much things I should do, have to do actually. my reasons to escape them don't exist, but still I just sit here. telephones are much more scary than seeing you talking to you listen watch everything. but the alternative is much worse. been walking on clouds all day. I like leaning my head down, to feel the spine.

nummer sextiosex

I'M DREAMING OF PLACES WHERE LOVERS HAVE WINGS

nummer sextiofem

jag avskyr lunginflammation. hade tyckt om det lite bättre om jag också varit drabbad, men nu ställer det bara till otroligt och jag är så ledsen.

nummer sextiofyra

Det är natt. Månen skiner, allting badar i ett blåaktigt vitt sken. Luften är klar, likaså våra hjärnor. Vi påverkas så av luften. Oftast är det dimmigt, då är hjärnorna tjocka och vi kan inte skilja en tanke från den andra. Allting flyter ihop, inte så att allting är sammanknutet, att allting hör ihop. Nej, det finns inga ändar att knyta med. De är trasiga, trådarna håller inte ihop. Nu, nu är allting kristallklart. Varje tanke lever för sig själv, man ser tydligt skillnaden. I gryningen, när saker och ting börjar ljusna, kanske de blir ultimata. Då kan de knytas samman, allting kan ses klart, men inte helt skilda åt, nej, vi ser tydligt sammanhanget mellan alla tankar. Hur den ena tanken påverkar den andra och hur de tillsammans formar nya tankar.

 

Vi sitter på bryggan, myggen flockar sig runt vår värme. Sjön breder ut sig, speglar månen och månens hem, himlen. Värmeljusen står i en ring runt om oss, där vi omges av filtar, glas och flaskor. Inte att förglömmas, av varandra. Vi samtalar, precis som vi brukar, om allting. Reflekterar tillsammans, inser nya saker och viftar bort det oväsentliga. Här har vi suttit sedan skymningen, och klockan är nu tre.

 

Dagen har varit fylld av upptäcktsfärder. Promenader, som då verkade oändliga, i den gyllene skogen. Fylld av grönt. Mossa, gräs, träd. Skogsgläntor dök upp, där vi slog oss ned för vila. Termosar med kaffe, en del smörgåsar. När det fortfarande var tidig morgon var gräset lätt blött av dagg. Framåt middagstid överväldigade solen uppifrån, torkade allting och spred en lustig känsla. Skogen var mörk, tjocka väggar av höga träd hindrade ljuset från att färdas långt. Men solen tog sig in genom trädkronorna, lämnade skuggor liggandes på marken. Bland skuggorna satt vi, och av någon outgrundlig anledning frös vi inte.

När klockan närmar sig fyra, blöder dina fingrar. I mitt huvud ser jag fortfarande dina fingrar röra sig över strängarna, kommer ihåg ljudet av skiftena i ackord. Hur du skapade musik, för mig. En lustig känsla har spridit sig i våra kroppar, månen tycks plötsligt lysa svagare och svagare, och vi bestämmer oss för att gå upp till stugan. Stigen, som leder fram till dörren, är krånglig att ta sig upp för. Rötterna är tjocka och långa, de har krokiga fingrar som omfamnar våra fötter gång på gång. Den mörkt röda drycken har orsakat en lätt berusning, får oss att se dubbelt, förvillar känslorna.

 

Hur det än har gått till, har vi nu förirrat oss och hamnat mitt ute i skogen. Det som varit så vackert på dagen, är nu en skrämmande labyrint med likadana väggar överallt. Var vi än vänder oss, är antalet träd samma. Höjderna och grenarnas famn ser likadana ut. Vi försöker hålla oss stilla, hålla koll på var vi kom ifrån. Inte flytta fötterna, endast huvudet får röra sig. Ingenting går att se, månljuset är kusligt blått. Ingen lampa verkar vara tänd i stugan, vi kan omöjligt ha kommit så långt ifrån att väggen av träd skulle blivit så tjock att den kvävde allt ljus. Paniken börjar smyga sig fram. Vi märker att våra försök till logiskt tänkande inte spelar någon roll, ingen logik existerar här. Gång på gång nyper vi varandra i armarna, sluter ögonen hårt för att sedan öppna dem och se exakt samma sak. Våra röster verkar vara förvrängda, likaså känslan för färger.

 

Du läser ’Hur kan jag säga’ av Karin Boye för mig flera gånger, den gör mig lugn. Drar mig tillbaka, visserligen endast i korta stunder, till vår begynnelse. Jag tror att den tröstar dig också.

 

Efter vad som känns som flera timmar av upprepning, sätter vi oss ner. Utmattade, lutar vi oss mot varandra. Rädslan ger vika nog för att vi ska våga slänga oss ned på marken. Försöken att krypa mot trädstammarna har misslyckats varje gång, de håller sig på samma avstånd oavsett hur långt fram vi kryper. Vi finner tröst i varandras ansikten, de trygga vi kan utantill.

 

Vi vaknar av det otroligt starka solskenet. Uttorkade inuti, fuktiga i håret. Smuts överallt, vi pratar om hur våra fötter aldrig varit så svarta förut. Du vaknade först, när jag slog upp mina ögon såg jag dig sittandes stödd på händerna, håret var rufsigt. Du såg så förvirrad ut, så vacker i solskenet. 

nummer sextiotre

en skogsglänta, fylld av solens sken. av din gitarr. där lär jag mig franska, talar för dig. alla nya meningar, alla nya ord. de ska jag berätta. du stryker under de som är vackrast, jag förklarar dem för dig. 

nummer sextiotvå

universum är mig totalt ointressant

just nu

för vad vill väl jag veta

om stjärnor och galaxer

om kometer och röda jättar

nej, hellre vill jag

veta allt om dig

nummer sextioett

skakar på huvudet

som en nytvättad hund

skakar sin päls torr

vattendroppar flyger iväg

åt alla håll

landar, skiljs åt

någon gång

blir de ett med luften

nummer sextio

poison oak når mig genom högtalarna. rör mig. någon gång ska jag berätta.

nummer femtionio

and in that deafening pleasue I thought I heard someone say

if we walk away they'll walk away

nummer femtioåtta (to my norwegian friend)

rummet är fyllt av den omtumlande stickande rökelsen, gul paket med röda tecken. ser hur röken sprider sig och kommer mot mig mot mig. ur högtalarna sjunger min räddare i nöden conor oberst. kommer ihåg hur jag satt i det här rummet, då väggarna fortfarande var vita och rummet fyllt av ångest. frossande, mängder av kläder på mig. tjocka täcke, och den smutsiga blå filten. varm choklad. där och då, började jag med 'catcher in the rye'. kommer ihåg precis hur jag kände mig. i början var jag inte imponerad, han kändes okänslig och tilltalade mig inte. det ändrades, ja. nu har jag tänkt otaliga gånger att jag ska läsa den på engelska, men jag har för mycket att läsa. de osynliga städerna kallar på mig, ska få tag på ett norsk exemplar och jämföra, titta, se. känna. men boken ska omtumla mig på svenska, jag ska tänka på bananplantor och tåg. det är så mycket jag inte kommer ihåg. har du läst murakami? första gången idag, kom titeln mig att tänka på dig. norwegian wood. alltid glömmer jag hur låten går, men jag drabbas av dess känsla var gång jag lyssnar. ingen av lp-skivorna från min fars ungdom innefattar norwegian wood, internet är till min hjälp i de stunderna. tänker på stugan, i denna stund uppmanar jag dig att läsa den. så fort du bara kan. så vi båda vet vad jag tänker på. när jag vet att du har läst, då ska jag fortsätta.

nummer femtiosju

franska flyger runt i huvudet. allting i mitt huvud flyger. det stannar, kan inte komma i genom skallbenet. men flyger. irrar runt. hittar inte hem. en del är 'på väg', lagda så. men andra, andra vill bara hem. ha ett hem. höra hemma någonstans, var som helst. när de försöker slå sig till ro, bädda ner sig i hjärnan, påverka nerverna med sitt bäddande, packar upp, försöker ställa allt till rätta, sjasas de iväg av andra. antingen de som vill ta deras plats och slå sig ned, eller de som gör sin väg förbi och inte tänker snedda, nej de ska gå på gå på. 

sedan lunchrasten, när jag hittade tystheten. satt vid elementet, kollade ut på alla i deras liv. frös. läste om hur mannen jag inte vet namnet på 'ran a bath, and sank in' har jag tänkt bada. först måste jag frysa. frysa. ta av mig den randiga strumpan, och den grå. göra i ordning musik. then I'll sink in, lay there for as long as I can. before I get too warm and almost panic,  then I'll dry and continue the music upstairs, decorate the walls with photos. men det får vänta till inatt, någon gång. 

nummer femtiosex

out of coffee, again, the glass is next to me. a brown circle in the middle, it will soon dry out, feel empty without its water. I'm listening to cassadaga, it was such a long time ago. the messages on my phone thrills me. I even like how it feels like it's taking forever. I'll be on the train tomorrow, bet the days either's gonna fly away, or crawl like a snail before I'm on it. 

nummer femtiofem

irritation på de som var nära, fysiskt inte mentalt, de mentala har jag inte hyst ett uns irritation gentemot. tystnaden som var så påtaglig, inte visste jag att man kunde få det lugnet. avlägsna samtal och en del skrik hördes, så som i varje skola, men det var isolerat. där satt jag med mannen jag inte vet vad han heter, the sheep man, the dolphin hotel et cetera. och mitt totalt uppfyllda sinne. hur nära någon kan kännas, flera tågstationer bort. den obefintliga koncentrationen på siffrorna, x:n, topptriangelsatserna och jag kommer inte ihåg mer. att försöka föreställa sig någon men tvinga sig själv att ge upp, gång på gång. i engelska flygeln doftade det av rökelse, indiska tyger hängde på väggarna, för fönstrena och täckte bokhyllorna. en film om ett helt avlägset liv. bilder på glada mammor med sina barn i famnen, undernärda kor med benig rygg och uppsvälld mage. alla frågor som föddes, om alla möjliga sorters rättigheter. 

framför mig blinkar ett lysrör. blink blink. slutar aldrig. barfota. kaffet är slut. ett vagt ljud uppkommer vid blinket, som om man slog ett bestick mot ett glas fyllt av vin. eller släppte otaliga mynt ner i en glasbrunn. stegliknande ljus hördes, inte 'shuffle shuffle' som på sextonde våningen i dance(...). men ljud låtande som steg, men ingen kom. ingen öppnade dörren, sa 'hallå' och

nummer femtiofyra

things that crossed my mind and kept me from sleeping;

jag tycker verkligen om orden plunge och gaze,
we'll plunge into a bottomless pit
we just sat there, gazing at the sky. with nothing on our minds but eachother

och, ge mig en svans. jag vill slingra den runt dig. så mycket som skrevs ner med silverpenna på det röda pappret, på andra sidan var dikten. den underbara dikten.

nummer femtiotre

när jag släpper hans tass
väcker jag honom ur vila
drömmar om muslekar,
och sprattlande fisk
eller om kärlek,
och svansar slingrade runt varandra
han vaknar snabbt
kollar upp som för att
säga att jag har stört honom
och krossat hans drömmar

nummer femtiotvå

like the way you talk. the way you seem to think. I'm pretty certain that's the way you really think. how you put together your sentences, the dreamy mystical feeling of it all. how some of them are exactly as I said them. it only frightened me for a moment, a short one. almost right away I went incredibly happy and yeah. yes, I've been thinking maybe you're not real. wanting to ask the ones I know seen us together if I really wasn't talking to myself. you're so many songs. started thinking about young&armed. yeah, I'll play that now. and then take a shower.

nummer femtioett

je suis très fatiguée et seule. and a bit confused. there's so much longing in me right now. think I'll take a shower, then read and maybe I'll drag the tv out, but my eyes are way too tired to knit. the cat's mostly lying everywhere I go. he climbed his way up on me earlier, while lying down.

listade jag ut det förut? jag tror det. önskar jag gjort det utan internets hjälp. satt och bläddrade i ordboken länge, med laleh i bakgrunden och antecknade i pärmen på 'svart som silver'. det blev inte rätt. blir frustrerad. lite. oavsett rabblar jag det nästintill hela tiden, älskar att säga toujours.
det är som om vi alltid vetat. fin

nummer femtio

detsamma
detsamma
detsamma
så mycket

nummer fyrtionio

somehow someday

lyssnar på ryan adams och och och hm. within the next few minutes I'll enter the surrealistic world of haruki murakami. just don't know if I should lay down in my bed or on the sofa.

nummer fyrtioåtta

vi hittar en stuga. förfallen. spår av ett före detta liv. ett liv utanför samhället. en järnsäng står rostig, madrassen trasig. full av fukt. det doftar skog, inuti. löven har blåst in genom de ihåliga fönstren. ett dragspel, det fungerar inte. golvet är värt att ligga på. där kan vi breda ut våra filtar, kolla upp genom taket. taket som bara har sina bjälkar kvar, och vissa parti brädor. kolla ut på lövverken, trädkronorna där fåglarna hör hemma. lyssna på skogen. vissel vissel.

nummer fyrtiosju

vi borde ge oss ut på en lång upptäcktsfärd. paris kan vänta, och europa, men närmaste skog. tält. göra upp en brasa, koka vatten. jag har med mig kaffepress och kaffebönor. kanske maler vi dem själva. plocka blåbär. koka linser, vi kan äta dem som de är. knyta röda band runt träden, så vi inte går vilse. ge oss långt ut. din gitarr. jag badar, du spelar. plask plask. sjön är vacker, allra vackrast vid gryning och skymning. vet du, vi ger oss av i skymningen. smyger. på tårna. vid gryningen är vi framme vid vårt mål, fåglarna sjunger. de skruvar upp dagen för alla andra, men för oss är det en godnattvisa.

nummer fyrtiosex

zip. nu kan jag lyssna på dig i min musikdosa. nyfikenhet.

nummer fyrtiofem

försöker ta mig in i mumindalen. känner mig mest jag vet inte hur. idag är en typisk söndag, när man håller sig inne utan att egentligen mena det. lyssnar på musik, ingen kreativ ork till att pyssla. när man går ut för att köpa päron, sticker ljuset i ögonen. kroppen chockas av kylan, jackan går inte att stänga. alla dofter i butiken känns underliga, kommunikationen går inte som vanligt. man kan gå långsamt, men skyndar sig hem ändå. kollar på alla lappar runt sängen, ler.

nummer fyrtiofyra

röken från rökelsen, färdas sin egen bana. bestämmer själv var den vill ta vägen. sprider sig som ett kärleksmoln i rummet. så enkel att rubba. förstöra dess bana. ett djupt andetag, inom en sekund har luften nått rökens mittpunkt. allting flyger åt ett annat håll. flyger iväg. flyr.

nummer fyrtiotre

MYSTERIET

nummer fyrtiotvå

lugn musik hörs, i bakgrunden. en röst, röst. diskade, händerna är mjuka. torra. festivalbanden du sa skulle befria mig om de åkte av, är blöta. ryser emellanåt. frågor föds. så länge skriver jag med det kinesiska bläcket, stora bokstäver. för att hålla mig vid liv, kanske. hålla mig vid rätt liv snarare. vid drömläget. hålla mig kvar vid drömläget. somnade, överallt var släckt. förutom mitt rum, ett störande ljus lyste in till soffan, blev till slut en del av allting. av mig. vit filt. vaknade varm, mjuk. brunos ord klingade i öronen. önskade jag tagit av mig raggsockorna innan jag lade mig till ro. nu är det kallt igen. ska tända en rökelse, ja. basen känns i öronen.

nummer fyrtioett (till r, av hästart)

vet inte riktigt vad jag ska fundera på. turen från mina drömmar idag, lugnt tempo i skogen. lugn häst. kontakt. kontakten med henne, samtalen. ge bort mitt äpple. prata. om jag blundar, är det bara vi. regnet rör oss inte i ryggen, de rör våra ryggar jo, fysiskt. men i verkligheten, verkligheten, är vi torra. håret som blir blött, oförberedd. torka dig med halm, ramla av din tyngd. ramla i mjuk halm, lite fuktigt hö. om jag blundar var det bara vi. din doft, den är kvar.

nummer fyrtio

morgonen doftade kudde. rummet sött. undrar om morgondagen.

nummer trettionio

regndropparna som dallrar på fönsterrutan. träden som flyger. vi ska lyfta, vi också.

trettionio

morgonkaffet. nyheterna. efter ett tag, vaknat på rätt sida om medvetandet. svart som silver, så få. laleh spelas. tänker på att hon inte har någon aning om att hon befinner sig i mitt vardagsrum. där jag snart ska avnjuta ännu en kopp kaffe. sticka. försöka få en lugn morgon. utan stressen om att vi snart ska iväg. iväg till himmelriket, ja visst. men jag trivs så bra här just nu. ja, mitt rum luktar sött. det ska snart klä av sig från alla kläder, de har täckt rummet med sin amanda-doft, samhälle-smuts. de har levt. nya liv, efter en vända i tvättstugan. återvänder redo för nya äventyr. minnet utsuddat. kyligt här hemma. långkalsonger, randiga. linnet som mest smiter åt, tvättats i mer värme än det tål. kofta vars sticksätt jag inte kan komma på, som resår blandat med mosstickning. gåshud. prickar över hela kroppen. med träd av hår. mhm. kollade på mina händer imorse, när jag fortfarande var nyvaken. när allting var suddigt och otydligt framför ögonen. på fingrarna. tyckte de var mycket vitare än vad de är nu, vardagens smuts har inte kommit till dem än, det är inte möjligt. några fläckar kinesiskt bläck. den finaste meningen på franska, vars innebörd jag fortfarande inte förstår. snart.

nummer trettioåtta

alldeles för mycket kaffe. berusningen av glädje. glädjeruset. koffeinet förstärker. sista koppen, senare på kvällen, satte stopp. hur allting skiljer sig. jag ska fundera.

nummer trettiosju

att aldrig bli tom

nummer trettiosex

nummer trettiofem

tillfällen kommer då jag, likt en fågel som försvinner bakom ett hus, bortom ögats räckhåll, helt glömmer bort var jag är. bara för några sekunder, ett ögonblick. vad jag håller på med. mitten av en mening, mellan orden 'and' och 'you'. tiden är tillräcklig, några sekunder räcker för att få mig ur balans. ett obehag, blandat med en tjusning sköljer över mig. får det att kännas i halsen. ögonen. ögonen blir suddiga, halsen känns tjock. om än bara för några sekunder, overklighetskänslan är total.

nummer trettiofyra

tycker om din tystnad. hur du tänker efter. väljer dina ord, hur du ska formulera dig. gör allting lugnt. ingen stress. det finns tid. som en bok. jag vill läsa dig, läsa ännu mer. ett mysterium. tolkning. de vackraste scenerna, finns hos dig. ljuset. mörkret. ska visa dig gryningen. somna till fåglarnas sång. lyssna på vad de säger. lugn. natten, naturen talar. mitten av vägen. promenaden mellan ett hem och ett annat, mellan en verklighet och den andra. luften. doften. nya dofter har vi framför oss. ser mörkret, med ljus inuti. ljuset med ett tydligt mörker. svårt att vara ett mysterium själv, finns här att tillgå. men jag tror inte jag tar slut. nej.

nummer trettiotre

det är jag som betraktar, som formulerar ert liv. står vid sidan av. min roll är att klä det i ord. än har jag inte upplevt något.

nummer trettiotvå

duschat i hett vatten. skönt. klippt håret på morgonen, de äldre längre hårtestarna badade mer än de nyklippta kortare. metallkroken på tröjan från ett land långt bort från en tid för längesedan fastnar i håret. ärmarna åker upp. men jag tycker om den.

nummer trettioett

kommer inte ihåg exakt vad han sjöng, men
I'm dreaming about lovers with wings.

nummer trettio (till ingen alls)

vi satt på kafé.
gamla möbler.
i en soffa, över kaffe.
sörplade i oss.
pratade om världens alla ting,
om vår skyldighet.
du sa vi skulle vara tacksamma,
undrade tacksam inför vem?
gömda. längst bak.
det står still nu.

nummer tjugonio

I'll believe in anything. martin spelade upp den. kände igen kände igen. kan inte komma på var jag hört den? i gagget? jag vet inte. jag vet inte. nu nu hela tiden ungefär.

nummer tjugoåtta

when I think about fall, the sight of red orange brown leaves comes to my mind. the eternal walks, under the trees. leaves are raining down on us, our shoes get wet. not from rain, just the dew. don't know if it's morning dew or something else, but does it matter? would like to walk til dawn, see the first lights coming up. the birds are waking the whole world up, makes it almost impossible to fall asleep. the dusk, so different from the summer. not that sticky feeling, mosquitoes all over. just very fresh air, the feeling of darkness that is light. started thinking about falling, can't develope that. and slurping coffee, tea. doesn't matter which. my knees under my chin, concentrating on nothing special. maybe the subject of which we speak, or maybe we're just talking calmly and randomly. thick socks on both of us. boots, yeah boots. mine are dark and musty red, like red wine. it's easy to mistake them for purple, but we know and that's enough. maybe we'll shout to the world 'MY BOOTS ARE DARK AND MUSTY RED, NOT PURPLE'.

nummer tjugosju

jag är precis den jag skriver. lite mer spruckna läppar bara. och lite mer verklighet. imorgon ska jag prata metaforer, efter att ha bevisat min nyskapade kunskap om ideologier. tror det ska se ut så här sedan: 1.IB 2.MR-samhälle 3.Lund-samhälle/internationell politik 4.C4-samhälle. så väldigt mycket film jag vill se, behöver. inte ensam inte ensam.

jag väntar på dropparna. en bild av stenarna som står upp som torn från marken, hänger ner som torn upp och ner från stentaket kommer upp. kallas de kalkstenar? jag vet inte. korallstenar? jag vet inte. dropp dropp. de kanske inte mynnar ut i en flod, utan en droppsten? floden fortsätter forsa, men stenen är stilla. kvar hos mig. blir dina droppar det? jag kan hoppas.

nummer tjugosex

ting från en fjärran tid. ett fjärran liv. fyllt av insektskelett, deras avföring. spindlar. nät. mössen har säkert varit där och värmt sig. de också. tvätta tvätta i badkaret, larver flyter upp. de är döda. kliar över hela kroppen, men jag klarar det allt. borstar, borstar i mängder. till mina hästvänner. en lina jag inte kommer på vad den heter, och ett grimskaft. träns med gulddekorationer. sönderfallet ponnytäcke, schabrak av samma typ. borstar. ryktborstar. kammar. fyra hovkratsare. en väst, västen har inte fått sig sin rengöring ännu. den rastar sig på balkongen, blir av med doften från glashuset. mormor och morfar som hade sådan ordning där. gungsoffa. bord. kommer ihåg alla sniglar i taket, mellan brädorna av trä och bambupinnarna, jag tror att någonting hängde där. nu är det fullt av förfallna ting. möbler.

nummer tjugofem

pratar undulatspråk. människans tolkning av undulatspråk. min tolkning.

nummer tjugofyra

musiken var perfekt. jag rullade ner för backen, cykeln rullade jag satt på. vinden bet mig med sin kyla. näsan värkte. blundade, två sekunder kanske tre.

nummer tjugotre (edith)

jag skulle vilja vara hennes vän.
och jag visste inte att hon var så vacker
förrän nu.
köpa mig hennes bok. det ska jag.
tills dess lyssnar jag på nicolai dungers tolkning.
det är ljuvligt.
ljuvt.

nummer tjugotvå

jag längtar till landet som icke är. edith södergran.

och jag, jag längtar till landet som icke är allt vad vårt land är. allt vad något land i hela universum är. på cykeln flyger jag fram, benen armarna kroppen känns lätt. ovanligt när man inte träffat den på länge.

nummer tjugoett

näsblod näsblod näsblod. håller jag på att tyna bort? är blodet långsamt på väg att lämna min kropp? på grund av hjärthoppet, det hamnade i fel rytm? fem sex gånger det senaste dygnet. rökelsen luktar sött, laleh låter ljuvligt, sticket uppehåller hjärnan. I'll soon enter the world of haruki murakami. där kommer jag att trivas. hejdå blod. hejdå amanda. hejdå 21 januari 2009. snart så.

nummer tjugo

när jag gick på grusvägen, smattrade gruset som om det föll regn på dess kropp som är av grus. drömde vägen att den grät? hoppar gruset när den gråter, eller är det som de skuttade av glädje? grenarna på träden, som jag inte kan namnet på, flög lugnt och stilla runt. i dimman. de rullade sig i bomull. drömde de att de rullade sig i bomull? vägen smattrade, inget regn föll. föll det överallt, men inte på mig? ingen bakom mig, ingen framför mig. plötsligt när jag skulle vända och betrakta hakkorset jag strukit över, flög cykeln förbi mig. jag skrämdes och gick vidare, smattret blev mer och mer avlägset.

nummer nitton

det har slagit om. 22.23. berätta inte er önskan. för någon.
eller berätta den för någon, men denne någon får inte ha något namn. ingen existens i den här världen. 22.24. tiden kan gå fort när tankarna vandrar sin väg och skicka elektriska signaler genom allting till fingrarna slår på tangenterna mhm.
tänkte säga något. vad? just det. laleh ska hålla konsert för mig, snart så. jag ska fortsätta på raggsockarna, tredje gången jag gör om resåren. nu så. mönstret behövde ändras, det var inte fulländat. höra det klirrande ljudet från stickorna som möts, möts skiljs. möts skiljs.

nummer arton

klockan är 22.22 skynda er önska någonting

nummer sjutton

mummel. det är fint. månskenet. jag vill se månskenet. blöt i håret och fuktiga kläder. blöta skor. blöta strumpor. en brasa, brasa brasa. värma upp sig. oss. något varmt att dricka. kolla ut genom fönstret, ut på skogen som talar. talar för sig. för oss. den talar för de som är där att lyssna. bara vi. och den själv. träden, de susar. viskar. vi förstår inte. vi förstår bara våra egna viskningar. jag vet inte varför vi viskar, vill vi inte störa skogen? inte störa brasan? lågorna som flammar upp, för att till slut i natten, eller i gryningen, tyna bort. nynnar något som inte finns, du gör de ljuden jag gör. eller gjorde, när jag fortfarande kom ihåg den som lyssnade. på morgonen, jag vaknade, nynnade det som inte finns. för mig själv. för nallen. för morgonljuset. för dagen framför mig, den tomma dagen. med de eviga promenaderna på den stora vägen, fram och tillbaka mellan två hem. trädgården, där låg jag på trädäcket. drack te. grävde i rabatten. men jag var helt ensam, därför var dagen tom. känner känslan i halsen, kan inte nynna det som inte finns nu. inte nu. mummel mummel. mm.

nummer sexton

jag har en idé, om en dikt eller vad som helst. men det är ingenting jag känner, den kommer falla platt. sluta när de få meningar jag har tänkt ut har tagit slut. jag önskar att jag inte kommer känna det, det är inget fint.

nummer femton

dimman. låg som ett tjockt lager, ett täcke av vitt. trevade efter den med blicken, letade efter en plats där jag kunde bli en del av dimman. där dimman slingrade sig runt benen, omgav mitt huvud med sin tjocka luft. och smög in genom öronen, gjorde mina tankar till dimma. platsen försvann när jag valt ut den, borta vid det trädet. när man nått sitt mål försvinner dimman, man följer efter den som en idiot. inte någonstans kan man nå den. bakom dig, framför dig, vid dina sidor. men aldrig där du är.

nummer fjorton

alla galaxer. de rör inte till det. är jag för distraherad för att drabbas av det oändligt stora? galaxerna gör mig ingenting just nu. rör mig inte. just nu. tänker på vad som bryter tystnaden. hos mig är det inte tyst nu. inte nu. pink floyd håller konsert för mig. i rummet bredvid målas det. mitt huvud håller föreläsning. säger åt mig att göra massor. lite frånvarande ord har skrivits om galaxerna, om man inte räknar med mitt namn datum klass är sista mening INTE LITE, ALLTSÅ! vad tänkte jag? bob dylan går upp på scenen, eller går han in i itunes värld? ballad in plain d. jag har tänkt mycket på personerna i min musikdosas värld idag. vet inte riktigt vad jag vill säga.

jag skulle vilja skriva en recension, om någonting fint. jag tycker inte om recensioner som sågar. det har varit min favoritskoluppgift sedan jorden runt på 80 dagar. den var fin. liknelsen om att bananer var som grädde är finast. jag längtar tills recensionen av dance dance dance på engelskan. hur jag inte kommer kunna formulera någonting förrän natten innan och hur allting flödar. en snabb visuell tanke kom till mig. en flod som forsar. forsar forsar. bryter upp allting i sin väg. 

how good how good does it feel to be free?

and I answer them most mysteriously

are birds free from chains of the skyway?

nummer tretton

obama är president. jag skriver om galaxer och lyssnar på belle & sebastian. tänkte säga att jag tänker på många, men vem flyger inte runt i mitt huvud just nu? mitt rum har blivit ombonat, inte som det på bilden (2årsedanhosmamma) en hylla har flyttat in. snedtaket låter den inte komma helt till rätta, men jag tror att den trivs. det ligger kläder överallt, jag har fått en tendens att klä mina rum med människokläder. jag vet, jag vet, de vill ha mattor och filtar och sköna fåtöljer. sängar med människor i, och jag vet, de vill inte att människorna ska vara ensamma. inte jag heller. jag gör mitt bästa, läser böcker med människor som inte är ensamma. delfinhotell. drömmar om delfinhotell. bon iver höll mig och galaxoron sällskap igår. blicken och den gnutta koncentration jag hade med allt koffein i kroppen riktades bort från wikipedia och universum-bladen, ner i låthäftet. sjöng lågt, hade ont i magen. mina tankar när det gäller att jämföra två bilder, och förklara utförligt varför de är mig lika, är allt för flyktiga. eller sa hon svävande? ja. det var fina bilder, molnen drabbade mig, och deras frånvaro. jag undrade om de skulle byta plats, skulle de trivas bättre då, eller mötas på mitten? 

jag tänkte på det igår när jag satt i en galax och läste om galaxer. skrev om galaxer. att det mest var en ursäkt för att sitta ner i mitt rum och dricka kaffe. det slog mig. allra mest.

nummer tolv

en halvtimme efter den sista meningen i blindheten, som för övrigt slutade otroligt vackert, kom nicklas och jessica med filmen. den var, såklart, inte värd att jämföras med boken. men som film var den väldigt bra. vacker. men åh, läs den innan. läs den.

månskensdu

nummer elva

hjärtat hoppade till inatt, två dubbelslag mitt i en mening av murakami. jag famlade efter min puls, kunde inte känna den, och hjärtat hittade jag inte mer. inte inte. men jag är här nu, stickar raggsockar och har lärt mig rätstickning och resårstickning. dricker kaffe, och har ätit två apelsiner. jag ska gå till skolan nu igen. orkar inte riktigt. vill vara hemma och lyssna koncentrerat på brev hela dagen.

nummer tio

jag vet ingenting om månen. visa mig. visa mig hur det ser ut, hur det känns, när himlen badar i månens sken och allting är klart.

nummer nio

bussen från prag, ja. kommer inte ihåg hur länge vi var där. reseledaren 'plusminusnoll'. bussen fylld av människor jag inte förstod mig på, och inte förstår mig på nu heller. en del gjorde det ont att kolla på. hur mycket jag än försökte förstå mig på eller ignorera. vi åt delicatobollar. drack flaskvatten. satt på övre däcket. utkik genom fönstret, vi skiftade plats. jag läste 'tillsammans är man mindre ensam'. upptäckte bright eyes. åh, ja. jag upptäckte bright eyes på den resan. I'm wide awake it's morning på martins ipod. jag vet inte hur det kom sig. men känslan återfinner sig i kroppen nu, bosätter sig och slår sig till ro. hur det kändes. att sitta på en buss med immiga rutor. köra förbi förort efter förort. ministäder. inga stora vägar. tullen. kolla ut ut. kommer ihåg huset, där det bröt mellan skog och by. vitt. stort. det såg ut som en brand. jag sa till martin, vi skulle kolla på vägen tillbaka om huset var borta. (det var kvar) melankolin. den obeskrivliga känslan egentligen.det trycker bak ögonen. den totala kärleken. fylls fylls när ska jag sprängas egentligen? m, ett halvdant leende sprids i mitt ansikte nu. magen värker litegrann, old soul song. kommer ihåg, jag lämnar pragbussen nu, en gång. det var ett tag efter upptäckten. jag hade låtit det ligga, glömt bort min totala kärlek. hade en bränd skiva, med hack. jag vet inte var jag hade varit, men jag kom hem en kväll. frös. jag frös och det gjorde ont överallt. hade cd-spelaren precis bredvid sängen. jag klädde av mig allting och lade mig under täcket, tryckt mot elementet. old soul song, tillbaka tillbaka i minst en kvart. till slut torkade tårarna, jag tog mig ut i storarummet och allting var nog som vanligt igen. nicklas var hemma, robin. till min födelsedag, några veckor senare, fick jag min första bright eyes skiva, ovannämnda. en sepia-bild finns.

pragbussen, hemresan nu. klockan var runt halv fem på morgonen. vi lämnade spar-hotellet långt uppe på en backe. den man fick gå ner för varje dag för att ta sig till tunnelbanan. stora höghus. det var en intressant upplevelse, jag kände fortfarande ett visst förakt, åh nej det var inget förakt. jag var inte van bara. men mamma och jag gick runt i området, bland de grå husen, fallfärdiga. vi var ensamma den kvällen, mamma läste. jag kollade på tjeckisk-dubbad simpsons och l'word. återgår till bussen nu. den var fylld av trötta människor, alla på väg hem. med olika upplevelser i bagaget. reseledaren berättade om temperaturen, +-0 någonting. om restiden, +-0 någonting. vi körde ut på motorvägen, allting grått och fuktigt. medvetandet var nästan kvar i drömmen. hörlurar, tankar föddes. på väg ut ur prag, precis vid gränsen, var vägen fylld av små glashus på båda sidorna. hus med stora glasfönster. i dem stod halvt nakna kvinnor och livnärde sig. alla stirrade ut ur bussfönstren.

nummer åtta

jag tror jag har gjort önnestad till en idyll i mitt huvud. jag vill behålla det så, därför rör det till allting litegrann när jag idag har gått bland lantbruk på helt fel sätt, högskolan, hus hus ingen natur. går man på focks väg, eller färlövsvägen är det fint ja. men det som kallas önnestad centrum, med butiken som jag inte förstår, skolan som är så mycket mindre än vad den var när man var liten, macken, rondellen. där är det tryckande jobbigt. spring ifrån vettja!

nummer sju (blur)

it was just a blur. inside the bus it was warm, I listened to music and tried to gather my thoughts. outside, looking out the window, was the fog. there was nothing to see, or maybe it was. fog talks to me, can't tell if it's actually a blur, or if it's all but abstract. guess I could say fog appeals to me. I mean, life is just a blur really. my mind was all a blur, couldn't really seperate one thought from the other. it's a bit comforting with a mind that's all a blur. the sad and disturbing thoughts are mixed up with the warm and happy ones, leaves nothing concrete. yeah, it means you can't be entirely happy, but it also means nothing can tear you up. thinking of it again, now, I realize this isn't the ultimate way of thinking for me. maybe, it's those hm feelings, either utterly happy, or as down as you can be, that keep us alive. maybe, you need to be just one of the two sometimes, and most of the time there's that blur. that comfort, cosy kind of 'in between' feeling.

I'm not quite sure where I'm going with this. just ordinary thoughts that cross my mind from time to time.

nummer sex

jag tycker förresten mycket om min tröja. som luktar nejlika. och smuts. jag ska färga håret med henna, på måndag tisdag onsdag? lyssna på musik på bussen. jag vill åka buss oftare. det är fint. tid till att läsa lyssna på musik fundera. tankarna blir annorlunda. mer svävande. eller mer konkreta. på bussar har jag kommit på mycket. bussen hem från prag fem på morgonen var nog finast. buss när man är trött och på väg hem. efter mycket upplevelser. ska fortsätta på det ikväll. börjar få brådis.

nummer fem

tänkte på fläckarna i böcker. precis ovanför bokstäverna. eller under. dammkorn i tryckmaskinen, man upptäcker dem och tror att de är smuts men de sitter fast. jag tycker om dem. ska befinna mig i önnestad idag. promenader. nelson louise. kaffe. vi ska kolla på kråkslottet, det underbara. det brukade vara vitt med rött tak, nu är det grått med grönt tak. trött. ska dricka morgonkaffe och och och. benen värker en del, men jag klarar mig. i önnestad hoppas jag marken kommer vara frusen, frost. vi går i skymningen och när det fortfarande är ljust. kaffetermos. det är mysigt i deras hus, brasa och en film står på i bakgrunden. köket köket. jag ska röra på mig nu.

nummer fyra

jag är inte närvarande. eller är jag närvarande i så mycket att jag inte ser det. inte känner det. drömmer om köpenhamn samtidigt som jag drömmer om skogen. om den fina skogen som jag skrivit om i mitt brev. de två vilt skilda. trött och pigg. läpparna hålls mjuka av shea butter. tänker på mojo. känslan. att drabbas totalt av någonting. inte vara beredd. ta en sista öl innan vi gick hem, bli överrumplad. svårt att somna. huvudet var fyllt av tankar.

shout! shout when you wanna get off the ride

är mest fylld av en längtan nu. bokstäverna börjar flyta ihop.

nummer tre

det hade varit så fint att se the kills.

nummer två

egentligen är mitt huvud tomt nu. eller överfyllt. jag vet inte. känner hur det fladdrar omkring därinne och inte vill slå sig till ro. vill bjuda in de fladdrande creatures på kaffe, eller bjuda ut. såg p3 guld på tv, kände för att dansa. ungefär. det har lagt sig. bob dylan sjunger, jag är kissig. den tjocka katten är nyvaken, kollar ut mot köket efter mat. gäspar tvättar svanstippen trampdynorna. tänkte på himlen. hur fin den är. mörk lila blå och en strimma av ljus. i skymningen. den låg framför oss när vi for hem. nerförsbacke och himlen bredde ut sig. tog all plats. allt annat var litet, det spelade ingen roll. precis så. det luktar cigaretter i hallen, om lördagarna är det så. får mig alltid att undra. när man sitter på toaletten brukar man höra musik. eller ljudet av en dator som alltid är igång.

nummer ett

ska göra det tomt.